Våtmarker

I torsdags träffades vi hemma hos Sandra för bokklubb. Det var lika mysigt och trevligt som alltid och maten var helt underbar god.

Lika förtjusta var däremot ingen över boken. Den fick sämsta betyg 1 av majoriteten. Två personer gav den en svag tvåa. Betygskalan är 1-5.

Boken Våtmarker av Charlotte Roche handlar om Helen som är inlagd på sjukhus. Hon har rakat sig och orsakat en analfissur. Nu måste Helen läka. Hon ligger på sjukhuset och kan inte röra sig speciellt mycket, för då stramar det i baken på henne, istället flirtar hon med en av skötarna och funderar på hur hon ska få sin skilda mamma och pappa att återförenas.

Så långt inget anmärkningsvärt, eller hur? Jo, kanske det där med hemorrojder och analfissur, men det är ingenting i jämförelse med allt annat Roche berättar om sin huvudperson. Helen berättar utförligt om sina sexvanor, om hur hon onanerar med sina avokadokärnor, hur hon går till prostituerade, om sin mens och en hel del om vad hon brukar äta på sin kropp.

På förlagets presentationssida står att läsa: Våtmarker är ett avgrundsvrål riktat mot de vaxade, rakade, fixade och på alla sätt sanitetsbehandlade kvinnobilder och skeva föreställningar om sexualitet och kvinnlighet vi möter i idag.

Men vi i bokklubben tycker att boken saknar den där genialiteten som beskrivs i en blurb på baksidan. Roche har släppt alla hämningar och presenterat en människas allra innersta tankar men det är så mycket äckel och mensblod att det inte får plats med någon särskilt bra historia, inget särskilt imponerande språk.

Det fanns inte heller så många dimensioner att diskutera. Hur kan en passage om en ung kvinna som äter upp sina egna flytningar vara ett fuck you mot skeva föreställningar om unga kvinnor? Helt ok, om den hade varit välskriven, men det är den inte. Den är tråkigt skriven och skalar man bort provokationerna är den ingenting alls.

Så ja, som sagt, Våmarker, får lågt betyg från vår bokklubb.