Min favoritprins

"The eyes are blind. One must look with the heart..."
-Den lilla prinsen- Antoine de Saint-Exupéry

Franska gäster

I dag blåser det vindar från Paris. Ett franskt coachsurfing-par är på besök och i går kväll pratade vi Frankrike, åt crepes och drack cider.
Det känns så härligt att världen kommer till mig, som att ha balkongdörren öppen

Today I have a coachsurfing couple from France

Huvudsaken man syns

Jag läser Tove Jansson...så underbart bra!

Lek och pannkakor till frukost

Jag jobbbar helg och sitter nu och skriver för fullt. Stressig dag, men den började bra. Tilde har just fyllt tre år och bjöd på plättar med sylt till frukost. Hennes kompisar var där:

Isak

Malva

Melker

Olle. Och några fler vänner som inte fastnade på bild.
Tilde and her friends

Tjejkväll

Istället för presenter till varandra ger vi i tjejgänget numera varje födelsedagsbarn en lyxkväll med hemligt program. I går kväll var det dags för Wedde att bli firad. Det blev en riktig myskväll hemma hos mig med tacos, vin, prat, choklad och fotbad.
Syster yster Åsa var där

Johanna

Lina

Och när middagen var avklarad spelade vi galenpanna.

Yesterday we celebrated Weddes birthday

Längtar till Chanel

Snart är det premiär av COCO – LIVET FÖRE CHANEL, som bygger på L’irrégulière, biografin av Edmonde Charles-Roux, och berättar om modedesignerns tidiga liv. Jag längtar! Kan det bli så mycket bättre? Audrey Tautou, vackra kläder och Paris. 

I want to see this movie.

Klar luft

Höstens inträde är så sinnligt. Nästan poetiskt. Men även så rått och jordnära och svettigt och friskt.

En fin vän

I dag när jag kom tillbaka till jobbet stod en fin present och väntade på mig!

Inuti låg te, choklad, en skrivbok, en söt penna, noveller av Tove Jansson och ett kort med vackra ord!
Tack fina Tone! Du gjorde mig så glad!

Today I got this thoughtful gift from my friend Tone. It warmed my heart!

Sandstorm

Ibland är ödet som en liten sandstorm som hela tiden ändrar riktning. Du ändrar riktning, men sandstormen jagar dig. Du byter håll igen, men sandstormen följer efter. Om och om igen leker ni så med varandra, nästan som en dans i gryningen. Varför?
För att stormen är inte någonting som blåste in långt bort ifrån och inte har någonting med dig att göra.
Den här stormen är du. Den är inuti dig.
Så det enda du kan göra är att låta den komma ifatt dig, gå rakt in i stormen, blunda och hålla för öronen så att inte sanden kommer in och gå igenom den. Steg för steg. Det är ingen sol där, inga riktningar, ingen måne och ingen tidsuppfattning. Bara vit fin sand som yr i luften.
Och man måste verkligen gå igenom den aggressiva och symboliska stormen. Hur symbolisk den är, gör inga misstag angående det.
Det kommer att göra ont och du kommer kanske blöda.
Och när du väl kommit igenom stormen kommer du inte ens komma ihåg hur du kom igenom.
Du kommer inte ens vara säker på att stormen verkligen är över. Men en sak är säker. När du kommer ut ur stormen kommer du inte vara samma person som gick in. Det är det som hela stormen handlar om.

Sometimes life is like a sandstorm. Then you just have to walk straight through it.

Bara vara hemma

Jag stannar hemma ikväll. Behöver tid att tänka. Som när man var liten och kröp upp i soffan och blundade och när någon frågade vad man gjorde så svarade man inte. Och de förstod att det var sådan där stund som går över och att snart är allting vanligt igen. Men nu måste det få vara tyst.

Need a evening at home.

Min farfarsfar

På de här gården bodde min farfars far Sven för inte så länge sedan. Det heter Hermas och finns på Enklinge. I dag är det ett museum och för inte så länge sedan gjorde vi ett besök. Tänk vilket ställe att bo på. Allt fixades och tillverkades på gården. Självhushållning, helt enkelt. 

När jag var liten var min farfar guide på gården. Han visade alltid mig lillstugan, där alla verktyg finns och jag fick prova träskorna. Jag var alltid förtjust i pigboden. Där finns vackra tyger, handskrivna brev med snirkliga bokstäver och gulnade tidningar upphängda på väggen.

Jag vet inte så mycket om min farfarsfar. Förutom att han rökte pipa och var en stark man. I en olycka förlorade han ena benet, men han klarade ändå att sköta hela gården. 

Min pappa och farmor i storstugan, där tiden har stannat. Allt finns kvar som det en gång lämnades.

Pappa i lillstugan. När han var liten bodde ännu Sven på gården.Verktygen på väggarna ser ut som konstverk. 

My great grandfathers farm Hermas in the archipelago. Today it is a museum.

Augustina och jag

Det har varit otroligt mycket jobb med Augustina i sommar: Skrapa, slipa, måla, tjära, pumpa, vatten, pumpa, mer vatten, regn och pumpa.
Men det finns inte så mycket bättre saker att göra än att puttra fram på vågorna, inlindad i en filt och med en kaffekopp i handen.

I had a lot of work this summer with my boat Augustina, but it was definitely worth it...

;)

I dag försöker jag fortsätta med en positiv attityd. Dansade till Markus Krunegård i morse, har målat tånaglarna röda och satt en rosett i håret. 

Trying to stay positive

Bob Dylan

My love she speaks like silence, without any ideals or violence.

Bob Dylan 

Mod

Jag kan inte titta på det här klippet tillräckligt många gånger. Det är så fyllt av styrka och mod. Sinéad O'Connor blir utbudad på en Bob Dylan-hyllningskonsert för att hon kritiserat påven för att inte ta mer ansvar för den katolska kyrkans incestskandaler.

Men i stället för att knäckas, sjunger hon sången "War" med sådan kraft och integritet.

This is courage

Nya tag på jobbet

 Antingen får jag försöka se till att det här blir roligt nu eller så får jag byta jobb. Det är som med kärleksförhållanden. Det värsta är att vantrivas, deppa, klaga och stanna kvar. Bättre är att ta till handling och nu måste någonting göras. Jag tror på det här att testa sig fram. Jag kan aldrig tänka ut någonting utan måste göra och känna det i hela kroppen.  Så den här veckan ska jag gå in med attityden att allt är roligt, leta lösningar istället för att se problem, fixa mitt skrivbord fint, komma ihåg vad det är jag tycker om med mitt jobb och sätta lite mål och utmaningar för mig själv. 

Se om jag helt enkelt är trött på saker och ting eller om det handlar om fel inställning hos mig. Vi ska se hur det går..

New working week. I am going to try to think positive, maybe then I will be positive.

Söndag och syskondag

Jag läste nyligen att syskonskapet är den enda på riktigt livslånga relationen vi har, den existerar innan vi förälskar oss och efter att föräldrarna dött. Vi har samma genetiska förutsättningar och samma bakgrund, men är ändå inte lika. För att få plats i samma familj måste vi komplettera varandra, utveckla de egenskaper den andra inte har. Syskon är vad jag kunde ha blivit.Vi är varandras antiteser och saknade pusselbitar. Vi är varandras alibin och vittnen. Det är så vackert, tycker jag.

Jag delar upp systrarna den här söndagen. Först tillsammans med storasyster Reneé, Christian och barnen Otto och Axel. Vi fikade och firade deras färdiga altan.

Sedan till golfbanan tillsammans med tvillingsyster Åsa, Stefan och alla barn.

Malva och Stefan

Olle och Melker

Hela familjen Rumander

Själv har jag aldrig spelat golf i hela mitt liv, men jag njöt av en kopp kaffe och den varma höstsolen.

Sunday with my sisters

Liz bed and breakfast

Den tjeckiska tjejen Ondra visade sig vara en kille.
- What are you a guy? sade jag till honom när han ringde.
- Ja, sa han med djup basröst.
Jag blev lite skeptiskt.
Jag gick med i Coachsurfing/Hospitality club för bara några veckor sedan och bestämde mig för att bara ta emot tjejer. Hela idén om att ge gratis husrum till varandra världen över tycker jag är så lockande och även tanken att när jag inte är ute i världen så får världen komma till mig. Men man är ju så klart lite rädd för psykopater...
Men det var ingen fara med Ondra. Vi träffades för en fika och jag fick en bra magkänsla direkt. Det kändes som att ha någon kompis lillebrorsa på besök.

Vi drack te och pratade om livet i Tjeckien respektive Finland. Han visade sig ha jobbat på en tjeckisk dagstidning och jag fick reda på massor om tjeckisk journalistik och media.

Ondra: 21 år, tycker inte om Facebook, gillar hellre små grupper än stora, är lite konflikträdd enligt honom själv och är riktigt bra på tennis.
Visst är det intressant med nya möten?

My first guest in the hospitality club. Ondra from Prague. First I was a bit afraid he was a psykopath, but he was nice..:) He felt like someones little brother. And I learnd a lot about life in Czech Republic.

Love

Just nu

Folk utanför mitt fönster, mitt hus, ute på stan och i någon mycket större stad långt bort har på sig sina favoritkläder, kanske handväskor och portföljer i händerna, alla på väg att ta hand om något brådskande ärende. Jag tänker på denna stressade grupp av människor och föreställer mig en tid, hundra år framåt i tiden.
Om hundra år kommer alla här, inklusive mig själv, ha försvunnit från jordens yta och förvandlats till aska eller damm.
Jag spretar ut fingrarna framför mig och tar en lång titt på dem. Vad är jag alltid så stressad för? Varför denna desperata kamp att få livet att snurra?
Jag skakar på huvudet, går bort från fönstret och tar bort alla tankar i mitt huvud om livet hundra år framåt i tiden.
Jag tänker bara på NU.
Vad vill jag göra i dag?
Alla svar är rätt.

In hundred years from now, everyone and everything around me will be gone or have changed. I need to live NOW.

Frihet

Ibland är det lätt att glömma bort att man är en fri människa. 

Här där jag bor, är det extra lätt att glömma bort det.

Litet samhälle, alla känner alla, blickar, skvaller och många åsikter om hur folk ska leva sina liv. 

För att få in frisk luft öppnar jag därför dörren ibland och andas. Och så viskar jag till mig själv: Jag är fri! Jag är fri! Jag är fri! 

Somethimes I have to remind myself that I am a free person! That I can do whatever I want...

Drömmar om Västkusten

För några veckor sedan packade jag och finaste Carro våra ryggsäckar och åkte på en luffar-trip längst Västkusten. Helt underbart!

Vi tog nattbussen till Göteborg och sedan tåget upp till Strömstad. Där vi möttes av regn, men även fina röda stugor och en helt fantastisk skärgård.

Ute på Kosteröarna drack vi vin, åt musslor, myste och pratade. Vad underbart det är att verkligen få tid att umgås länge med en kär fin vän. Bara prata, prata, prata. 

I Tanumshede såg vi  hällristningar. Det pirrar i min mage när jag tänker på att de är gjorda under bronsåldern. Jag vill veta vad den personen tänkte, kände och ville uttrycka. Jag anar det är närmare våra egna funderingar än vad man först tror...

Nattbad

Ingrid Bergmans Fjällbacka blev vår absoluta favoritort längst vägen. Idylliskt och rofyllt. 

Mångata i Lysekil

Och i Fiskebäckskil frossade vi i räkor till lunch. Mums!

Resan avslutades i Göteborg med fika i Haga.

Above: pictures from Carro´s and my trip along the west coast of Sweden a few weeks ago.