Jag läser Britt Marie Trensmars bok "Rötter och arv- 12 åländska hem" som kom ut för några månader sedan.
Så här skriver hon om den åländske mannen:
Skägg i olika längder och bredder är ett vanligt skönhetsideal bland de åländske männen. Om det är för kvinnorna eller karlarnas skull är ännu inte klarlagt.
Han tycker Åland har ALLT. Det vill säga jakt, fiske och båtliv. Den åländska mannen är framförallt "The handy-man" som han kallas i damtidningssammanhang.
En annan intressant tendens är den rikliga förekomsten av vita t-tröjor och vita skåpbilar, som inte fått sin förklaring. Vissa garderar sig och gör båda - kör en vit skåpbil, klädd i en vit t-shirt.
Det här är framför allt männens öar. En vana att styra och ställa och bli åtlydd kan skönjas. Röstläget är hos många bestämt, vant vid att få sista ordet. Ett annat sätt att se på saken är att han talar på ett sätt som tar livet ur varje försök till social konversation.
Samtidigt är han van vid att bli omhändertagen och går ofta från en kvinnas famn till en annan, från mammas till flickvännens. Han är tämligen nyvaken, ofta yrvaken, i ansvarstagande för barn och familj utöver sin traditionella roll som bonde, jägare, fiskare, redare eller sjöman.
Han ger intryck av att ha mer realistiska förväntningar på kvinnan än vad storstadsmänniskan har och verkar se kvinnan mer i sin helhet. Det är en av hans finaste egenskaper sin jag uppskattar och sätter värde på.
Mannen är oerhört respekterad, vördnad och älskad å ena sidan. Å andra sidan- om en pojke kissar på sig i skolan kan han få leva med att betraktas som en tönt under resten av sitt liv."
När höstmörkret ligger som en filt över stan känns det underbart att minnas sommaren. Mitt finaste minne från i somras är min och finaste Carros resa till Paris. Fortfarande när jag tänker på våra dagar där känns det som bomull kring mitt hjärta. Tryggt, varmt, mjukt och fluffigt härligt. Som ni vet fotade jag kärlekspar där ifrån och jag blev så kär. I staden. 
Direkt när vi lämnat våra väskor hos Carros småkusin, där vi fick bo. Begav vi oss ut i stadsdelen Marais och skålade i rödvin på denna mysiga restaurang. Det var augustivarmt och doftade utomlands. 
En liten tjej vinkade till oss från en fransk balkong. Vackert. Några steg därifrån gled vi in på en Chopin-konsert i en gammal fin kyrka.
I varje hörn fanns mysiga kaféer och vinbarer. Vi strosade omkring och bara söp in atmosfären. Allt vad de bara gick. Vi hörde surrande vackra franska ord och såg stolta kvinnor som gick med huvudet högt.
Notre Dame var lika mäktigt som jag hade föreställt mig.
Seine
Carro och jag njöt hela tiden. Här av ost och vin på ett litet torg i närheten där de spelade in många scener i filmen om Amelie.
I de latinska kvarteren hittade vi denna bokshop "Shakespear and Company" som är underbart fin. Den ägs av en excentrisk författare som i många år låtit unga panka författare bo hos honom på övre våningen. Men bara så länge som de är beredda på att diskutera litteratur. Jag hittade en jättefin diktbok här och lyssnade till ett författarsamtal med en brittisk författare.
Den andra kvällen träffade vi Carros vänner på bron Pont Des Artes och hade picknick tillsammans med massvis av parisiska studenter. Helt underbart! Detta är samma bro där Mr Big och Carrie kyssar varandra i sista avsnittet av Sex and the City.
Längst Seine promenerade vi sedan hem.
Sista dagen tog vi tunnelbanan till Montemartre. I en liten park där finns detta konstverk där det står "Jag älskar dig" på massvis av språk.
Detta är inte Moulin Rouge. Men nästan. Detta är en av de kvarnar som finns kvar i Montemartre i dag. 
Detta är Paris enda vingård. Mitt i centrala Montemartre.
Jag tycker alla gator är vackra i Paris. Här är en av många.
Det här bandet fick oss att rysa av välbehag. Tjejens röst var den bästa jag hört. Någonsin tror jag. Den letade in sig i kroppen på något konstigt vis. Fyllde mig.
Carro i vimlet 
Karusell i Montemartre
Denna gata hittade vi i Montmartre. Precis samma gata har jag på en affisch hemma i mitt kök. Numera kallar jag den för "min gata i Paris"..;)
Carro på Champs Elysée
Överallt underbart vackra franska balkonger med blommor
Jag är glad att vi hann gå till Centre Pompidou
Här inne tittade vi på intressanta konstverk av kvinnliga konstnärer från hela världen. Och det var när jag, längst upp i byggnaden, tittade ut över staden som jag visste att jag att jag var kär!
