Nu flyttar jag!

Hej mina kära läsare!

Nu har mitt blogg fått ett nytt hem. Häng med till: http://www.xit.nu/bloggar/liz

Jag hoppas jag får se er där!

Kram! Liz

Italienskt, tango och bastu i Helsingfors

Eftersom jag nyligen berättade vad man kan göra i staden västerut, Stockholm, en helg, kommer här lite inspiration från staden i öster:

Nämligen Helsingfors. I närheten av stadsdelen Kallio (Jag vet området anses vara en av de farligaste i Finland, men även Hornstull i Stockholm kallades kniv-söder förut. Jag lovar den här stadsdelen är på gång)

finns en finsk-italiensk restaurang med namnet Mario Chiaro( Det röda havet) som serverar den bästa pastan du kan tänka dig.

Ägaren heter Olli och är en riktig seriefantast. Väggarna är fulla av vykort och fotografier från nöjda kunder.

Detta är nämligen ett riktigt stammis-ställe. Har du aldrig varit här förut är personalen rätt så otrevlig, men känner de igen dig och serverar dig ofta får du lätt en kaka till kaffet.

Restaurangen är öppen sex dagar i veckan och då är Olli alltid där. En gång för ett par år sedan när han fyllde 50 år gick stamkunderna ihop och köpte en kryssning åt honom i födelsedagspresent. Sedan drev de restaurangen åt Olli i några dagar medan han åkte fram och tillbaka till Estland.

Runt Helsingfors centrum finns många fina gallerier med gratis inträde. Kolla upp vad som är på gång på nätet och ta sedan en riktig konstrunda. Här är vackra fotografier av Saara Ekström.

Och det här är en installation i Bildakademins galleri

Vill du mingla bland andra kulturtanter bege dig till Helsingfors designmuseum i centrum

och spana in finsk formgivning genom tiderna

Huset är jättevackert och här finns ett mysig kafé där du kan njuta av en kopp kaffe

och spana in folk

Gillar du melankoli som känns i hjärtat är sedan den perfekta avslutningen på kvällen lite

finsk tango. Men se upp att du inte hamnar på något dansbandshak. Jag talar om finsk tango, inte om ”Leende gullbruna ögon” på finska.

Lite Martini till är utmärkt

och roliga samtal backstage med bandet

Dagen efter när du vaknar upp lite trött, frusen och hängig finns perfekta botemedel.

Först äkta finsk husmanskost på något sunkigt hak i Kallio

Sedan Sauna!!!

I Kallio finns flera offentliga kvarters-bastun kvar med inredning från 1960-talet och bastuspisar som är över hundra år gamla.

I respektive omklädningsrum sitter män och kvinnor i morgonrock och läser söndagstidningen

ute i den lilla farstun finns gratis kaffe, te och lättöl för en euro.

Många springer ut i full fart genom dörren och rullar sig i snön eller sätter sig en stund på bänken utomhus och småpratar innan det är dags att springa in igen och kasta på vatten på de glödheta stenarna.

Varenda detalj är mysig här. Allt från lövruskorna ovanför dörren

till de staplade handdukarna i trappan och människorna som kommer hit ofta. Stämningen är tyst, familjär och avslappnad. Efteråt mår du som en prinsessa och är redo att tampas igen med bitande kylan utanför.

Våtmarker

I torsdags träffades vi hemma hos Sandra för bokklubb. Det var lika mysigt och trevligt som alltid och maten var helt underbar god.

Lika förtjusta var däremot ingen över boken. Den fick sämsta betyg 1 av majoriteten. Två personer gav den en svag tvåa. Betygskalan är 1-5.

Boken Våtmarker av Charlotte Roche handlar om Helen som är inlagd på sjukhus. Hon har rakat sig och orsakat en analfissur. Nu måste Helen läka. Hon ligger på sjukhuset och kan inte röra sig speciellt mycket, för då stramar det i baken på henne, istället flirtar hon med en av skötarna och funderar på hur hon ska få sin skilda mamma och pappa att återförenas.

Så långt inget anmärkningsvärt, eller hur? Jo, kanske det där med hemorrojder och analfissur, men det är ingenting i jämförelse med allt annat Roche berättar om sin huvudperson. Helen berättar utförligt om sina sexvanor, om hur hon onanerar med sina avokadokärnor, hur hon går till prostituerade, om sin mens och en hel del om vad hon brukar äta på sin kropp.

På förlagets presentationssida står att läsa: Våtmarker är ett avgrundsvrål riktat mot de vaxade, rakade, fixade och på alla sätt sanitetsbehandlade kvinnobilder och skeva föreställningar om sexualitet och kvinnlighet vi möter i idag.

Men vi i bokklubben tycker att boken saknar den där genialiteten som beskrivs i en blurb på baksidan. Roche har släppt alla hämningar och presenterat en människas allra innersta tankar men det är så mycket äckel och mensblod att det inte får plats med någon särskilt bra historia, inget särskilt imponerande språk.

Det fanns inte heller så många dimensioner att diskutera. Hur kan en passage om en ung kvinna som äter upp sina egna flytningar vara ett fuck you mot skeva föreställningar om unga kvinnor? Helt ok, om den hade varit välskriven, men det är den inte. Den är tråkigt skriven och skalar man bort provokationerna är den ingenting alls.

Så ja, som sagt, Våmarker, får lågt betyg från vår bokklubb.

Ett ställe att andas på

Lite nu och då rymmer jag i väg till Stockholm över en helg

Och bor hos finaste Carro

På Lilla Essingen. Hennes lägenhet är mitt hem i Stockholm och min lägenhet på Åland är hennes weekend-hus och sommarstuga på landet.

Det är så mysigt och hemtrevligt där och på väggarna hänger bilder på vår lilla familj (jag, Heidi, Carro och Samira) bredvid vackra och coola filmstjärnor

i guldramar. Det känns så fint på ett mysigt sätt.

Här ser bilderna lite gråa ut, men helgen brukar innehålla alla andra färger än grått. Hela vistelsen brukar kännas som en enda lång och härlig frukost

med gott kaffe, söta bakverk och prat i massor.

Då ingenting behöver göras men det finns massvis med saker man vill göra.

Har jag riktigt tur får jag även smutta på ett glas vin tillsammans med finaste Samira och krama min fina Heidi om hon är på besök samtidigt i stan.

Fynd 4- städrocksklänning

I morse bestämde jag mig för turkost och orange och 1960-talet.

I vissa klänningar i städrocksmodellen från 1960-talet känner jag mig just som en städerska. Men inte i den här för materialet och färgen är så fin.

Klänningen är från vintage-butiken Repris på Åsögatan i Stockholm, 80 kronor.

Fullt upp hela tiden

Lite kaos. Hela tiden massvis av saker att göra. Jobba och träna. Sova och äta.

Oskrivna artiklar. Vänner jag vill träffa.

Jag blundar. Försöker hitta mina andetag. Tänker att allt ska vara lätt.

Sofia Coppola

Om jag förra veckan hade temat Spanien är denna veckas tema kvinnor med stil.

Ända sedan jag såg Sofia Coppolas film Lost in translation har jag fascinerats av hennes förmåga att se livet i vackra bilder.

Det här reportaget kommer från ett nummer ur franska Vouge.

Så klart har hon även en fin stil både när det gäller kläder

och hemma

Dubbelklickar du på bilderna ser du dem bättre.