Tokyo mellan raderna

Vissa saker här går inte att fotografera, utan jag får bara berätta. Som att...

1. Toalettsitsarna är varma. Skönt varma överallt. Sedan finns det ju alla möjliga andra funktioner också med spray och parfymdofter. Har inte provat det än...

2. Taxibilarnas dörrar öppnas av sig självt. Och stängs automatiskt också för den delen. Om man försöker stänga dem själva stirrar taximännen tillbaka på en med hård blick.

3. Alla automater här har samma ljusa röst som jag har. Jag älskar det! Äntligen har jag hittat en plats där min röst smälter in...:) Häromdagen var det till och med någon som trodde att jag sade någonting när en automat talade. Det är många automater som talar här...:)

4. I dag tog det mig 45 minuter extra att ta mig hem med tåget. En man hade hoppat framför vagnen. En man gör det här nästan varje dag. Det är sorgligt.

5.En kvinna på tåget förklarade detta för mig. Hon hade läst engelska konversationskurs på något slags folkuniversitet och hon satt och berättade om sitt liv för mig. Hon jobbar på en juristbyrå och har just läst " Den rätte komma in". Nu vill hon åka till Sverige på semester. Men hon har bara 5 semesterdagar att ta ut per år.

6. Hon berättade också hennes mamma dött förra månaden. Därför har hon en "tyst månad" nu medan hennes mammas ande är kvar. Det är den i 39 dagar. På den 39:e dagen håller de en ceremoni och först då åker hennes mammas ande i väg.

7. På tal om andar, träffade jag en ung kille från Hiroshima. Vi pratade om bomben och han berättade att många i hans by blev skadade. Hans farfar var med i kriget, men killen sa att han var för ung för att fråga honom saker medan farfarn levde. Så han sa: " Om hans ande kommer tillbaka, så ska jag fråga honom."

8. Det finns en ödmjukhet här som berör mig så starkt. Alla nickar vänligt mot varandra. Tackar, säger förlåt så fort man råkar nudda någon annan. Alltid med ett leende. Och det känns inte påklistrat. Jag talade med en kvinna som sade att det japanska samhället är väldigt kollektivt, på gott och ont.

9. Jag sover på en tunn tunn madrass på golvet. I början var det hårt men nu börjar jag vänja mig. Det är nog sant att hårda madrasser är bättre än mjuka.

10. Barnen åker till skolan i en jättestor groda ser det ut som. Den spelar glada toner när de plockar upp barnen i sina skoluniformer. På kvällarna kör en annan bil runt i kvarteret och ropar till barnen att det börjar bli mörkt och det ska gå hem.

Och nu ska jag göra som barnen och krypa till sängs...hoppas ni har en fin dag! Kram!