Tokyo dag 10- hemma igen

Nu är jag hemma igen. Vaknade just upp efter en så skön natt. När jag äntligen kom hem efter 14 tim flyg + 8 tim väntan i Paris + 3 tim flyg till Helsingfors och sedan propellerflyg hem( Tack fina fina mamma och Stefan för Air Åland biljett och idé) gungade hela lägenheten och jag stupade i säng. Men när jag vaknade i morse( redan klockan fem..hihi, lite fel på dygnet) låg allting på plats i mitt huvud igen. Och jag ligger nu i sängen med ett stort leende på läpparna och alldeles lycklig över min resa.

Sista dagen innan jag åkte hem tog jag tåget tidigt på morgonen till mina favorit-stadsdelar Shinjuku och Shibuya. För att ta in pulsen, människorna, ansiktena, neonljusen och den snabba och samtidigt tysta atmosfären en sista gång.

I Shinjuku var jag även på jakt efter en vintage- kimono som jag fått tips om att man kunde köpa för en lite billigare slant i second handbutiken 137 grader. Ni vet hur mycket jag gillar vintage-klänningar. Vad vore bättre än en vintage-kimono som souvenir tänkte jag...

Affären låg i de lite lyxigare delarna av Shinjuku, granne med Vuitton och Tiffany & Co. Så ja, trots att de hade jättefina kimonon hade jag inte råd...men faktiskt... det gjorde ingenting. Jag var bara så lycklig över att få se de vackra tygen och mönstren och prova en av dem. Ni skulle se när de bär dem här. Åh, vad kvinnorna är vackra i dem. Framförallt eleganta.

Jag vandrade vidare i shopping-kvarteren och hittade detta

enorma varuhus som är uppdelat i fyra skyskrapor. Inomhus spelade de skön soft jazz och sålde fina fina rosetter. Det blev en till i väskan hem...;) Inser att det kommer att bli Liz-vår prydd med rosetter i år.

Sedan strosade jag bara runt

tittade på alla små detaljer som en bild av Audrey Hepburn på stolpen

och på de två kvinnorna som ställde i ordning bageriet inför öppningen. Det doftade franskt och de hanterade bröden så varsamt med fina vita handskar.

Den här kvinnan såg så allvarlig ut på väg i full fart på jobbet. Men när hon passerade mig log hon stort. Och jag inser att jag redan nu saknar alla Tokyos leenden.

En sak man förresten inte får glömma nämna med Tokyos utbud är de japanska offentliga toaletterna. Hihi! En dröm för en ofta kissnödig tjej som mig...:) De finns överallt och är fräscha, fina och till och med lyxiga. Till och med på tunnelbanestationerna doftar de gott.

Och har alla funktioner så klart. Spana in "flushing sound"

Efter att ha vinkat hej då till Shinjuku tog jag mig till

Shibuya. Det var min första glimt av metropolen första dagen med min stora blåa resväska i handen.

Och det var kärlek vid första ögonkastet!;)

Som en sista liten fest för min semester och mig själv styrde jag stegen sista dagen mot detta lilla rosa kafé mitt i centrum av de härliga galenskaperna i Shibuya. Rasberry yogurt Cafe. Där de serverar yogurt-glass med färgstarka toppings och strössel i massor.

Där träffade jag May som stod bakom disken och var supertrevlig. De var inga andra kunder där just då och vi fick en liten pratstund. May visade sig vara gilla lilla My, vill se norrskenet i Lappland och är utbildad kosmetolog. När jag gick gav hon mig en kräm att ha på flyget. Så gulligt. Kawaiiii!!!!( som man säger här....)

Och vad sägs det här: choklad yogurtglass med dominokex, strössel, jordgubbar och chokladsås.

Ja, det var allt från Tokyo. Så här vemodig såg jag ut när May följde med ut på gatan och tog en bild.

Men oj, oj, oj vad jag är glad över mina 10 dagar där. Över att få ha upplevt allt. De försiktiga nickarna till hälsning, tonfisken som smälter i munnen, Harajuku-girls med rosetter i håret som inte kan låta bli att fnittra av tonårspirr, folkvimlet i Shibuya, neonbadet i Shinjuku, de allvarliga och goa männen på fiskmarknaden, söta May, Joe och Lui i min famn, fantastiska smakupplevelser, det lugna kaoset och så så så mycket mer!

Jobb, stress, krav och måste har känts lika stora som ett riskorn. Nu ska jag försöka att inte låta dem bli större än en liten perfekt sushi...;)