Tokyo dag 4

Hihi! Nu har jag till och med börjat äta sushi till frukost. Denna underbart goda och vackra mat

Och japanska äggröra

Tillagades i morse av denna man. Jag träffade honom tidigt och pratade om sushi-kock yrket. Tolv timmar per dag, sju dagar i veckan lagar han sushi och han gör det bra. Så ja, övning ger färdighet. Han skrattade högt när jag berättade för honom att folk i Norden lagar sin egen sushi hemma. Det tog fem år av praktik innan han ens fick börja skära fisken.

Med mig var min vän Masaki från Hiroshima som tolk. Han designar glasögon i silver på en konstskola i Japan.

På vägen till stationen gick jag förbi denna sushi-restaurang. Japans motsvarighet av mcDonalds. Konceptet är precis likadant men man serverar sushi, helt enkelt.

I dag tog jag tåget till Harajuku, de unga tjejernas Tokyo

Denna gata är full med rosett-flickor som jag berättat om tidigare.

Och affärer där man köper rosetterna och andra fina saker.

Första dagen med regn. Många paraplyn och också en hel del munskydd

Så fort man är förskyld bär man munskydd här för att inte smitta ner andra.

Från Harajuku promenerade jag till Shibuya, området där största delen av filmen Lost in Translation spelades in.

Och här förverkligas alla förväntningar man kan ha av Tokyo

Det är som Picadilly i London eller Time Square i NY. Fast ännu större

Och ännu mer människor

Reklamskyltar

Och byggnader

Jag tog mig upp i en av skyskraporna

Och tittade på alla människor med paraplyn

Och skaffade sedan ett själv och lät mig sedan svepas med i storstadspulsen. In i vimlet och hela härligheten...;)

Innan dagen var slut hann jag även till detta stora varuhus

Där det fanns ännu mer rosetter och

Fluffiga skor.

Innan det var dags att ta tåget hem igen. Här befinner jag mig på tågstationen Shijuku. Det är världens största tågstation med 200 utgångar. Det gäller att kolla att man är på rätt tåg och rätt håll för tågen kan gå på åt flera håll på samma linje.

Bilder jag visat förut har varit i slutändan av tåglinjen med väldigt lite folk

Och ibland är det så men andra dagar och tider kan man knappt röra sig. Många står och sover i vagnarna. Och det är nästan alldeles tyst. Men när tågen kommer fram till hållplatserna spelas musik hämtad direkt från något Nintendo-spel när man vunnit massvis med pengar. Det gör en glad...;)

Resorna är långa men jag gillar dem. Det är ett utmärkt ställe att titta på folk och man upptäcker så roliga saker. En grej jag lagt märke till är till exempelvis att många män här bär för stora skor. Det glappar mellan hälen och skon. Varför vet jag inte.

Ha det bra så länge.
Och jätteroligt att höra av er alla i kommentarerna. KRAM!