Vivre sa vie

I går såg jag Vivre sa vie av Jean-Luc Godard med Anna-Karina som "Nana", en ung kvinna i Paris som på grund av penningproblem dras in i prostitution. Nana tror hon gör den här valet av egen fri vilja, men filmen visar upp samhällets roll och ödet.

Filmen är underbart vacker med långa scener utan klipp, personer filmade bakifrån när de talar eller starkt upplysta med ljus bakifrån. Men allra bäst är de olika kopplingarna till litteraturen, till skrifter av Montaigne, Baudelaire, Zola och Edgar Allan Poe.
"Man ska låna sig åt andra och ge sig åt sig själv" Montaigne

Och filmen utspelar sig i en ny värld av kaffebarer, neon upplysta biljardhallar, pop-skivor, fotografier, affischer, juke box, skrivmaskiner, gangsters, pinuppor, utländska bilar och senaste hårmodet i Paris på 1960-talet.

I filmen säger karaktärerna saker som man vill skriva ner och understryka med neonpennor. Som denna fras:
"När man är 20 år vet man inte vad man älskar. Man vet brottstycken, klamrar sig fast vid erfarenheten. 'Jag gillar det här'. Det är ofta blandat. För att få en hel bild genom att utgå från det man älskar, behövs mognad. Det krävs sökande. Det är livet sanning.

Vivre sa Vie by Godard- the best movie I seen in a long time