Det finns så mycket frid i att leva. Dagarna. Då de får vara där som de faktiskt är. Hellre att öppna smaklökarna än ännu en kryddburk. Det är tillåtandet. Då man böjer sig för det som faktiskt är snarare än det som borde. Vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar